hogr-senastnytt

4 500 sjätteklassare kan inte simma

skickad 2 jan. 2015 01:34 av HÖGR Admin

Fem procent av eleverna i årskurs 6 når inte upp till kravet att kunna simma 200 meter varav 50 meter på rygg. Brist på undervisningstid och dålig tillgång till simhallar är orsaker som lärare lyfter fram i en ny undersökning från Skolverket.

– Det är allvarligt eftersom simkunnighet kan vara en fråga om liv eller död. 4500 elever kan inte simma och det är 4500 för många, säger Lars Åke Bäckman undervisningsråd på Skolverket.

Brist på tid och simhallar

Nästan hälften av de lärare som har elever som inte når kraven anser att eleverna inte får den undervisning de behöver. Av dessa lärare uppger 60 procent att eleverna får för få simlektioner. Orsaker är bland annat att det är svårt att få tider i simhallen och att simhallen ligger långt bort från skolan.

– Det kan vara svårt för skolor att själva lösa simundervisningen på ett bra sätt.  Samtidigt som skolor har ett uttalat ansvar att ge eleverna simundervisning så rår man inte över tillgång till simhallar. Här behöver kommunerna kliva fram och ta ett helhetsgrepp, säger Lars Åke Bäckman.

Ekonomiska skäl pekas också ut som orsak av var femte lärare som har elever som inte uppnår kraven. Endast två lärare i undersökningen uppger att det är elevernas föräldrar som förhindrar att eleverna får delta i simundervisningen. Tre lärare uppger att det är svårt att få tider i simhallen som endast är för flickor.

Tidig start framgångsfaktor

Det finns ett tydligt samband mellan att börja simundervisningen i tidiga årskurser och att kunna simma i årskurs 6. I fler än hälften av de skolor där alla elever nådde kunskapskraven i årskurs 6 hade man börjat med simundervisning redan i förskoleklassen eller i årskurs 1.

– Det är uppenbart att en tidig start ger resultat så därför borde fler skolor tidigarelägga simundervisningen, säger Lars Åke Bäckman.

Krav på simkunnighet

Kraven på simkunnighet anges i grundskolans kursplan för ämnet idrott och hälsa. Kunskapskraven säger att en elev i slutet av det sjätte skolåret ska kunna simma 200 meter, varav 50 meter i ryggläge. Kunskapskraven säger också att eleven ska kunna hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap under olika årstider.

Mer om undersökningen

Lärare i idrott och hälsa på drygt 400 skolor har svarat i enkätsundersökningen. Motsvarande undersökning gjordes 2010 bland femteklassare. Den visade att drygt 8 000 elever inte nådde upp till kunskapsmålen som i den dåvarande läroplanen gällde årskurs 5. Den nya undersökningen undersöker simkunnighet bland sjätteklassare eftersom kunskapskraven i den nya läroplanen finns i årskurs 6. Det är viktigt att känna till dessa skillnader vid jämförelser mellan de två undersökningarna. Rapporten ger en nationell bild och resultaten kan inte brytas ner på lokal nivå.

Kontaktuppgifter

För frågor om simundervisning kontakta undervisningsråd Lars Åke Bäckman 08-527 335 53

För frågor om statistiken kontakta undervisningsråd Nina Beer 08-527 332 92 eller undervisningsråd Stefan Erson 08 527 334 29.

Stärkt skydd mot diskriminering

skickad 2 jan. 2015 01:33 av HÖGR Admin

Den 1 januari skärps diskrimineringslagen. Det kan göra skillnad för personer med funktionsnedsättningar som upplever hinder i sin vardag, exempelvis i skolan.

Från och med årsskiftet är bristande tillgänglighet en ny form av diskriminering. Lagändringen ska ge personer med funktionsnedsättning bättre möjlighet att hävda sin rätt att delta på samma villkor i samhället.

Det nya förbudet gäller bland annat i arbetslivet, butiker, restauranger, inom socialtjänsten och inom all utbildningsverksamhet.

– Det omfattar alla skolformer och kommer att handla om mer än bara lokalerna, säger Paula Hallberg, som arbetar med funktionshindersfrågor på Skolverket.

Anmäler till DO

Exakt vad en skola behöver göra för att inte göra sig skyldig till diskriminering i form av bristande tillgänglighet går inte att punkta upp. Det måste avgöras från fall till fall. Men inom skolans område handlar tillgänglighet om stöd i undervisningen, hjälpmedel, och lokaler som är anpassade till alla elever, för att ge några exempel.

Elever med funktionsnedsättningar som upplever att stödet brister kan anmäla det till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Elever kan då få stöd i att hävda sina rättigheter, och den som är ansvarig kan bli tvungen att betala diskrimineringsersättning.

– Barns och elevers rättigheter stärks i och med att DO prövar deras fall. Den här lagstiftningen kommer också att leda till att skolor arbetar mer med att anpassa den pedagogiska, fysiska och sociala miljön, något alla gynnas av, säger Paula Hallberg.

Om den nya diskrimineringslagen

·         Bristande tillgänglighet blir en ny form av diskriminering. Sedan tidigare finns följande former av diskriminering i lagstiftningen: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier samt instruktion att diskriminera.

·         Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att ”skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan sådan funktionsnedsättning”.

·         Begreppet tillgänglighet innefattar stöd eller personlig service, information och kommunikation samt den fysiska miljön.

Senast granskad: 2014-12-19

Innehållsansvar: Rättssekretariatet

Stödinsatser i utbildningen

skickad 2 jan. 2015 01:32 av HÖGR Admin

Om ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd.

Obs! Den tryckta upplagan av stödmaterialet kommer att levereras till Skolverkets distributör sista veckan i januari. 

Barn och elever behöver ledning, stimulans och ibland olika former av stöd för att lyckas i sitt lärande och sin personliga utveckling. Det här stödmaterialet beskriver hur lärare, övrig skolpersonal och rektorer kan arbetaför att främja en god lärmiljö och för att förebygga svårigheter. 

Stödmaterialet kompletterar Skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram.

Nio av tio sjätteklassare klarade de flesta ämnesproven

skickad 2 jan. 2015 01:31 av HÖGR Admin


Våren 2014 var det 98 000 sjätteklassare som gjorde nationella prov. Resultaten visar att nio av tio elever fick godkänt provbetyg i nästan alla ämnen. Svenska, religionskunskap och fysik var de ämnen som hade högst andel elever med godkänt resultat. Statistiken presenteras på nationell nivå och även nedbruten på läns-, kommun- och skolenhetsnivå.

Svenska, religionskunskap och fysik var de ämnen där störst andel, omkring 95 procent, uppnådde kraven för godkänt provbetyg. Svenska som andraspråk, geografi och biologi var de ämnen som hade lägst andel elever med ett godkänt provbetyg. I de tre ämnena var andelen under 90 procent. Provbetygen i dessa ämnen var också generellt bland de lägsta.

Många elever fick högt provbetyg i engelska

Provbetygen var i genomsnitt högst i engelska. Där fick 40 procent av eleverna provbetyget A eller B. I svenska, där elevernas provbetyg var näst högst, var motsvarande andel 23 procent med provbetyg A eller B.

Flickorna har högst resultat

I samtliga ämnesprov var både andelen som uppnådde kraven för godkänt provbetyg och de genomsnittliga provbetygen högre bland flickorna än bland pojkarna. Störst skillnad i andelen som uppnådde kraven för godkänt provbetyg var det i svenska som andraspråk. Minst skillnad mellan flickorna och pojkarna var det i ämnesprovet i engelska.

Om statistiken

Nationella prov i årskurs 6 består av flera ämnesprov, och där respektive ämnesprov består av ett antal olika delprov. I varje ämnesprov får eleven ett provbetyg utifrån resultaten i delproven. För att få ett provbetyg måste eleven ha genomfört samtliga delprov. Provbetygen sätts utifrån betygsskalan A–F, där A–E står för godkänt provbetyg och F står för ej godkänt provbetyg.

Uppgifter på lokal nivå

I Skolverkets databas SIRIS finns provresultaten presenterad på läns-, kommun- och skolenhetsnivå. Redovisningen i SIRIS syftar framförallt till att stödja huvudmännen och skolorna i uppföljningar och analyser på lokal nivå.

Vid frågor om statistiken, kontakta

Hedvig Modin, Undervisningsråd 08-527 334 23

Karin Nyqvist, Undervisningsråd 08-527 334 02

Vid frågor om ämnesproven, kontakta

Karin Hector- Stahre, chef vid prov- och bedömningsenheten 08-527 332 76

Senast granskad: 2014-12-09

Innehållsansvar: Utbildningsstatistiksenheten

Flickor lyckas bättre än pojkar på nationella prov

skickad 2 jan. 2015 01:30 av HÖGR Admin


Flickor får bättre provbetyg på alla nationella prov och det ämne där både pojkar och flickor lyckas bäst är engelska. Det visar resultaten från de nationella prov som landets niondeklassare genomförde i våras. Statistiken finns även nedbruten på läns-, kommun- och skolnivå.

Flickor får högre provbetyg och en större andel blir godkända jämfört med pojkar i alla ämnen som man har nationella prov i. Minst skillnad är det i engelska och geografi. Flickorna får också lite högre provbetyg i matematik, men något fler pojkar klarar nivån för godkänt.

Kemi svårast av de naturorienterande ämnena

Kemi är det naturorienterande ämne där lägst andel elever når ett godkänt provbetyg. Närmare 17 procent av pojkarna och 10 procent av flickorna klarade inte ett godkänt provbetyg i kemi. Av de naturorienterande ämnena får flest godkänt provbetyg i biologi – närmare 94 procent för flickor och drygt 91 procent för pojkar.

Dubbelt så många flickor får högsta provbetyg i svenska

Eleverna gör tre delprov i svenska. Ett av delproven prövar elevernas skriftliga förmåga. Där blev mer än dubbelt så många pojkar som flickor underkända, 13 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna. Skillnaderna bland dem som fick det högsta provbetyget A är också stora. Över 11 procent av flickorna fick högsta provbetyg jämfört med drygt 4 procent för pojkarna.

Bäst provbetyg i engelska

Engelska är det ämne där eleverna får högst genomsnittligt provbetyg. Närmare 18 procent av eleverna får provbetyget A och nästan 97 procent klarar gränsen för godkänt.

Om statistiken

Varje ämnesprov består av ett antal olika delprov. I varje ämnesprov får eleven ett provbetyg utifrån resultaten i delproven. För att få ett provbetyg måste eleven ha genomfört samtliga delprov. Provbetygen sätts utifrån betygsskalan A-F, där A-E står för godkänt provbetyg och F står för ej godkänt provbetyg.

Uppgifter om de nationella proven har samlats in för totalt 95 621 elever vilket motsvarar 98,3 procent av alla elever i årskurs 9.

Vid frågor om statistiken, kontakta

Karin Nyqvist, undervisningsråd, 08-527 334 02 eller Helena Svensson, undervisningsråd, 08-527 333 12.

Vid frågor om ämnesproven, kontakta

Karin Hector- Stahre, chef för prov- och bedömningsenheten, 08-527 332 76.

Senast granskad: 2014-11-25

Innehållsansvar: Utbildningsstatistiksenheten

Nya krav på snabbare stöd till elever

skickad 11 aug. 2014 05:42 av HÖGR Admin   [ uppdaterad 11 aug. 2014 05:42 ]

Det är viktigt att tidigt fånga upp elever som riskerar att inte nå de kunskapskrav som minst ska uppnås samtidigt som lärare får mer tid till undervisning. Därför har Skolverket tagit fram nya allmänna råd som baseras på nya bestämmelser i skollagen som förtydligar vad som avses med stöd och särskilt stöd och dokumentationen kring dessa.

– Varje elev som inte får det stöd den har rätt till är ett misslyckande för skolan. I och med den nya lagen kan vi i vårt material vara ännu tydligare med vilket ansvar skolan har, säger Ulrika Lundqvist, chef för förskole- och grundskoleenheten på Skolverket.

Viktigt att först se över organisationen runt eleven

Skolan ska vara kompensatorisk, vilket innebär att den ska ta hänsyn till alla elevers olika behov och uppväga skillnader i deras förutsättningar. Vissa elever kan behöva extra stöd för att nå de kunskapskrav som minst ska uppnå.

– Innan stödinsatser till elever sätts in är det viktigt att skolan ser över hur befintliga resurser fördelas, vilka pedagogiska metoder som används och hur den aktuella elevgruppen fungerar. Ibland kan det räcka att organisationen kring eleven förändras för att det ska ge effekt, säger Eva Blomdahl, undervisningsråd på Skolverket.  

Extra anpassningar ska snabbt sättas in om det behövs

Om man sett över organisationen runt eleven och skolan märker att det inte räcker ska man sätta in extra anpassningar. Det är en stödinsats av mindre karaktär som oftast är möjlig att genomföra för lärare och övrig personal inom den vanliga undervisningen.

Något formellt beslut om extra anpassningar behöver inte göras och det finns inget krav på att den ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Detta ska leda till mindre administration för lärarna, vilket gör att de får mer tid till undervisning. Det väsentliga är att eleven snabbt får det stöd som behövs samtidigt som skolan måste följa eleven noga och vid behov intensifiera och ytterligare anpassa insatserna efter elevens behov.

Vissa elever behöver särskilt stöd

Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom den ordinarie undervisningen.  Det är rektorn som ansvarar för att det görs en utredning om behov av särskilt stöd. Detta görs om det befaras att eleven inte kommer att nå det kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att extra anpassningar gjorts, eller om behovet av särskilt stöd behöver sättas in omgående.

– Det är insatsernas omfattning eller varaktighet som skiljer särskilt stöd från det stöd som ges i form av extra anpassningar. Särskilt stöd ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram, och ett åtgärdsprogram är möjligt att överklaga, säger Eva Blomdahl.

För frågor kontakta

Eva Blomdahl, undervisningsråd på förskole- grundskoleenheten, 08-527 332 81

Ulrika Lundqvist, chef för förskole- och grundskoleenheten, 08-527 333 66

När värdegrunden bryts

skickad 11 aug. 2014 05:34 av HÖGR Admin   [ uppdaterad 11 aug. 2014 05:35 ]

Förskolan och skolan ska arbeta för likabehandling och för att barn och elever ska utveckla sina demokratiska förmågor. Men ibland uppstår situationer och attityder som går emot förskolans och skolans uppdrag och som förskolan eller skolan då har ett ansvar att lösa.

Diskriminering, trakasserier och kränkande behandling är tydliga exempel på när värdegrunden bryts. Men också attityder som rasism och främlingsfientlighet. Rektor, förskolechef och huvudmän har ett långtgående ansvar för att snabbt utreda och åtgärda akuta situationer som uppkommer.

När barn behöver hjälp

Barn och elever, eller deras föräldrar, ska i första hand anmäla att de är utsatta för kränkningar  till läraren, rektor eller huvudmannen för skolan, det vill säga kommunen eller styrelsen. Om man inte får tillräcklig hjälp, kan man anmäla skolan till Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen, 08-586 080 00.

När det är fråga om diskriminering eller trakasserier kan ärendet anmälas till Diskrimineringsombudsmannen (DO) 08-120 20 700. 


Från skola till arbetsliv

skickad 11 aug. 2014 05:31 av HÖGR Admin   [ uppdaterad 11 aug. 2014 05:38 ]

Skolverket arbetar för att eleverna ska vara väl förberedda för arbetslivet efter en yrkesutbildning och att övergången från skola till arbete ska fungera. Här finns information om frågor som rör skola och arbetsliv med fokus på arbetsplatsförlagt lärande. För att kvaliteten på yrkesutbildningarna ska vara så god som möjligt är det viktigt att det arbetsplatsförlagda lärandet fungerar i alla led.

Hemmet – en skrivmiljö med både för- och nackdelar

skickad 11 aug. 2014 05:27 av HÖGR Admin   [ uppdaterad 11 aug. 2014 05:38 ]

– Att skribenter väljer strategi efter ämne, att de går i dialog med sin framväxande text och att de identifierar och använder sig av olika resurser. Så svarar Anki Randahl, författare till doktorsavhandlingen Strategiska skribenter, på frågan om vilka av hennes forskningsresultat hon anser vara viktigast för verksamma lärare.

Randahl arbetar utifrån frågan om hur ”avancerade” (s. 17) skribenter – i sin hemmiljö – tar sig an skrivuppgifter från skolämnena fysik och svenska. Det är alltså ett högaktuellt bidrag eftersom diskussionen om att kunna läsa och skriva i alla ämnen är konstant just nu, inte minst på grund av PISA-resultaten från november 2013.

Satsningar också i Norge och Danmark

En praktisk konsekvens av detta fokus i Sverige är exempelvis Läslyftet (som handlar både om läsförståelse och skrivförmåga) som sätter igång i höst. Det är en kompetensutvecklingssatsning som ska se till att alla ämneslärare kan undervisa om sitt ämnesområde med hjälp av effektiva läs- och skrivstrategier.

Andra nordiska länder har också en sådan diskurs – Norge var först ut med sin satsning på läsning och skrivning i ”alle fag” (ämnen), och Danmark har pågående projekt som vetter åt det hållet. Kort sagt: Skandinavien har siktet inställt på att läsning och skrivning är en angelägenhet för alla lärare.

Det är nog klokt, inte minst eftersom skolsystemet förutsätter att elever kan både skriva och läsa i alla klassrum (och vardagsrum), och inte bara i svenskämnets klassrum. Men Randahls avhandling blir då än mer intressant eftersom eleverna i hennes avhandling egentligen är utom räckhåll för skolan – de skriver ju sina uppgifter hemma…

Ämnets ramar påverkar skrivandet

Avhandlingen fokuserar tre elever och deras skrivande i ämnena svenska och fysik. I fysik utgör två labbrapporter material, och i svenskämnet skriver eleverna antingen en essäliknande hemuppgift om litteraturhistoria och litteratur, eller en naturalistisk/realistisk text – eller med en mer jordnära beskrivning: ”novelliknande saker” (eleven ”Paula” s. 139).

En första skillnad mellan skrivandet i de båda ämnena är att i fysik börjar eleverna skriva på en gång, förmodligen eftersom det finns fasta ramar och en del ”stapelvara” som man kan börja med. Man kan här stanna upp för att fråga sig om det är en brist eller tillgång i de naturvetenskapliga ämnena eftersom ramarna skapar ett relativt statiskt skrivande?

Man kan lika gärna också fråga sig om det är svenskämnet som istället är för slappt inramat? Detta eftersom de tre elevernas skrivande i svenska nämligen behöver mer av en (jobbig) ”inspirationsfas” (s. 203). Det går nämligen inte att komma igång på en gång där – inga stapelvaror finns. Texten i svenskämnet behandlas också mer som ett kontinuerligt utkast än den gör i fysikämnet där texten på många vis skrivs ned fix och färdig på en gång. Det leder också till att strategier för revidering kan betraktas som en svenskämnets (skriv-) kontextpåverkan på eleverna – det är helt enkelt ett ämne i vilket skrivandet och texten är så pass viktig att den bör tänkas igenom och därmed kommer förändringarna.

Samma strategier oavsett ämne

Eventuellt har detta att göra med att den kommande läsningen av den inte bara har ett instrumentellt syfte. Randahl menar att det verkar som om skillnaden har mer med ”ämneskultur snarare än med uppgiftsinstruktionens struktur att göra” (s. 203). Arbetet med att elever ska skriva i alla ämnen är således även ett arbete med att påverka elevernas attityder till skrivandets och texternas roll i skolsammanhanget.

Skribenterna visar också upp individuella skillnader i sitt sätt att ta sig an skrivandet och de (o-)färdiga texterna – här kommer de resultat fram som allra mest har att göra med att de skriver på sin fritid. Strategierna tycks vara oberoende av ämne, och alltså mer knutna till personlig stil. En elev använder mest sig själv som redskap, en annan tar stöd av viktiga andra, t.ex. sin pappa och den tredje söker upp virtuella viktiga andra, dvs. digitala medier.

Hemmet kan inte lämnas därhän

En tydlig konsekvens som därmed lyfts fram, alldeles oavsett stil, är att hemmet är och blir en plats för arbete och kan inte lämnas därhän i tänkandet kring vad som utgör rimliga skrivvillkor för en elev, inte minst då uppgifterna är betygsgrundande. Randahl menar att vi verkligen måste tänka över frågan om hur vi ska gå till väga ”för att undervisningen inte ska missgynna elever som inte per automatik kan få hjälp med sina skrivuppgifter hemma?”

Ett första svar på frågan, tänker läsaren av avhandlingen, kan vara att instruktionerna för uppgifterna omfattar att vi sätter in elever i konsten att hantera virtuella viktiga andra (dvs. i brist på närstående viktiga andra), dvs. leda dem in i konsten att leva i symbios med den digitala världen. Ett andra svar är att läraren själv – som ju är den som ställer ut hemuppgiften – också ställer ut en hemuppgift till sig själv, nämligen den att vara en virtuell viktig annan. En hemuppgift måste kanske åtföljas av viss lärartid online – en annan sorts flippning av klassrummet?

Olika sätt att betrakta skrivandet

Att de tre har olika sätt att betrakta skrivandet är tydligt: en är så att säga ensamskribent, en är en kollaborativt orienterad skribent och en tredje kan sägas vara en parasiterande eller starkt intertextuell skribent som lever i symbios med det digitala samhällets alla resurser (dvs. inte parasiterande i nedsättande betydelse, utan som strategi).

Också då eleverna redigerar text gör de på olika vis. En elev vill få saker och ting rätt från början och bråkar därför med redigeringen simultant med skrivandet. En annan gör det i slutet av arbetet.

Det är ett intressant fynd eftersom somliga skrivmetodikförespråkare vill förlägga redigeringsarbetet i slutet av skrivprocessen, eftersom allt annat fram till det är en kreativ process som inte ska störas av småsaker som omflyttning och korrigering av text. Men för eleven som simultanredigerar är det kanske istället fråga om två olika men sammanvävda kreativa processer som stöttar varandra? Då har vi såklart behov av att se över de pedagogiska ”måstena” i olika skrivprocesspedagogiker – Randahls avhandling ställer ju faktiskt frågan, på många vis, om det är klokt eller inte klokt att tvinga in alla elever i samma modell för skrivprocess.

Ställer krav på forskarsamhället

Som alla forskare menar Randahl att forskningen måste fortsätta och utökas. På frågan om kommande forskningsuppgifter har hon många förslag på frågeställningar, t.ex.:

1. Hur ser skrivprocesser ut för mer skrivovana elever?

2. Hur ser skrivandet ut i de samhällsorienterande ämnena?

3. Hur ser skrivprocessen ut när flera elever skriver tillsammans?

Intressant är att de här frågorna i sin tur ställer krav på forskarsamhället – det kanske inte bara är elever och lärare i ungdomsskolan som behöver kunna läsa och skriva alla ämnens texter? Även forskare behöver väl arbeta över ämnesgränserna? För inte är väl samhällsvetarna våra duktigaste textforskare? Och inte är väl textforskarna våra duktigaste samhällsvetare? Det är dock ett par långt mer implicita frågor, men nog så viktiga. Kanske är svaret bara det som Simone de Beauvoir lär ha formulerat; man kan ju inte gärna vara en korp för att få skriva om korpar…

Avhandlingen är skriven vid Örebro universitet och försvarades under våren vid Södertörns högskola med Ellen Krogh från Syddansk universitet som opponent. Värt att nämna är att redan Randahls licentiatavhandling behandlade ämnesspecifikt skrivande.

Text: Mikael Nordenfors

Tydligare uppdrag för fritidshemmen

skickad 11 aug. 2014 05:23 av HÖGR Admin   [ uppdaterad 11 aug. 2014 05:39 ]

De senaste åren har det rapporterats om en allvarlig utveckling i fritidshemmen där tillgången till personal är sämre, grupperna blir större och personalens utbildningsnivå sjunker. I våra nya allmänna råd lyfter vi därför fram att elevernas bästa ska vara i fokus och att man ska göra en barnkonsekvensanalys vid beslut som påverkar eleverna.

I den nya skollagen har fritidshemmen fått ett tydligare uppdrag att stimulera elevernas utveckling och lärande. De nya allmänna råden betonar att lärandet ska ske i ett brett perspektiv. Till exempel kan fritidshemmet stärka elevernas självkänsla vilket i sin tur kan påverka elevens förutsättningar till lärande. Fritidshemmet kan därmed bidra till skolans kompensatoriska uppdrag, vilket innebär att utbildningen ska uppväga skillnader utifrån elevernas olika förutsättningar.

– Fritidshemmet är idag en omfattande verksamhet som har ett viktigt pedagogiskt uppdrag med koppling till skolan. Elevens utveckling ska ses som en helhet där pedagogik och omsorg integreras. Fritidshemmet ska med utgångspunkt i läroplanen, planera verksamheten så att eleverna utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla sina förmågor, säger Bengt Thorngren, expert, på Skolverket.  

Elevernas rätt till undervisning i fritidshemmet

Verksamheten i ett fritidshem ska vara målstyrd, vilket i skollagen går under begreppet undervisning. Personalens utbildning och kompetens är därför avgörande för kvaliteten i fritidshemmet. En god kvalitet förutsätter att det finns lärare i fritidshem och fritidspedagoger som kan leda och utveckla arbetet. Därför är det viktigt att huvudmannen har en plan för att kunna tillgodose elevernas rätt till undervisning.

– Dessutom är det viktigt med en kontinuerlig dialog om det dagliga arbetet och att man funderar över hur verksamheten kan bidra till att stötta eleverna. Föräldrarna bör också informeras om fritidshemmets syfte och mål med verksamheten. Då har de möjlighet att veta vad de kan förvänta sig och vilket värde fritidshemmet har för elevens utveckling och lärande, säger Bengt Thorngren.

Viktigt med tydligt pedagogiskt ledarskap

Det är rektorns ansvar att se till att personalen i fritidshemmet arbetar utifrån läroplanen. Rektorn behöver därför skapa tid och utrymme för personalen i fritidshemmet att kontinuerligt planera, följa upp och anpassa undervisningen.

– Rektorn har ett stort ansvarsområde och fritidshemmets verksamhet har ofta kommit i andra hand i skolans organisation och i prioriteringar på olika nivåer. På många håll behöver rektorns pedagogiska ledarskap bli tydligare för att fritidshemmets kvalitet ska förbättras. Genom ett nära ledarskap blir rektorn mer förtrogen med fritidshemmets uppdrag och verksamhet och får därmed bättre förutsättningar att ge personalen stöd och återkoppling i sitt arbete, säger Bengt Thorngren.

Krav på barnkonsekvensanalys

I de nya råden har vi fokuserat på att barnets bästa kommer i främsta rummet. Därför lyfter vi fram att man alltid ska göra en så kallad barnkonsekvensanalys, vid beslut som påverkar eleverna, exempelvis när man bestämmer hur stor en elevgrupp ska vara. Fritidshemmets förutsättningar varierar och vid sådana beslut så måste man ta hänsyn till flera olika faktorer. Då ska man ta hänsyn till personalens kompetens, lokalernas storlek och utemiljöns utformning. Det handlar också om upptagningsområdenas socioekonomiska karaktär, elevernas modersmål, åldersfördelning och om det finns elever med behov av särskilt stöd samt elevgruppens sammansättning och storlek. Om analysen visar att en elevgrupp behöver vara mindre eller att det behövs mer personal måste de ansvariga för fritidshemmet vara beredda att genomföra nödvändiga förändringar.

För frågor kontakta

Bengt Thorngren, expert, 08-527 333 52

Ulrika Lundqvist, chef för förskole- och grundskoleenheten, 08-527 333 66

1-10 of 16